Fotbollsdomare och regeltolkning
1863 var året då de "moderna" fotbollsreglerna skrevs ner. Allt sedan dess har de 17 skrivna reglerna följt fotbollen ända till dags dato, och gör det fotfarande. Däremot har det under drygt hundra år uppkommit många oskrivna regler samt olika tolkningar som inte finns nedskrivna i regelboken.
Vad gäller regler är det alltid så att reglerna inte tolkar sig själva, det gör domaren. Så länge domaren inte alltför avvikande tolkar reglerna under en match, godkänner både spelare och den betalande publiken detta. Domaren och publiken har då samma tolkningskultur av hur fotbollsregler skall tolkas. Men under en fotbollsmatch uppkommer många situationer där tolkningskulturen mellan domare, spelare och publik sklijer sig från varandra.
Domaren har getts ett absolut mandat att tolka och tillämpa reglerna på spelplanen. Detta är en del av spelet och sker intuitivt eller rent reflexmässigt. Domare, såväl som spelare, måste vara på samma våglängd som spelets puls. Domaren är kapellmästaren som skapar rytmen och håller i taktpinnen. Han leder matchen, låter sig ledas och gör sina tolkningar och tillämpningar av reglerna inom spelets puls och rytm.
Tolkning utan reflektion - det är så domaren måste agera. Däremot tolkar spelare, publik och TV-tittarna reglerna reflexivt. De får mera tid och då främst mera tid till eftertanke. Därmed ges spelare och publik en stor fördel till att tolka reglerna och att ifrågasätta domaren beslut, vilket kan leda till vilda protester mot domslut ifall tolkningskulturen skiljer sig från varandra.
Vad gäller regler är det alltid så att reglerna inte tolkar sig själva, det gör domaren. Så länge domaren inte alltför avvikande tolkar reglerna under en match, godkänner både spelare och den betalande publiken detta. Domaren och publiken har då samma tolkningskultur av hur fotbollsregler skall tolkas. Men under en fotbollsmatch uppkommer många situationer där tolkningskulturen mellan domare, spelare och publik sklijer sig från varandra.
Domaren har getts ett absolut mandat att tolka och tillämpa reglerna på spelplanen. Detta är en del av spelet och sker intuitivt eller rent reflexmässigt. Domare, såväl som spelare, måste vara på samma våglängd som spelets puls. Domaren är kapellmästaren som skapar rytmen och håller i taktpinnen. Han leder matchen, låter sig ledas och gör sina tolkningar och tillämpningar av reglerna inom spelets puls och rytm.
Tolkning utan reflektion - det är så domaren måste agera. Däremot tolkar spelare, publik och TV-tittarna reglerna reflexivt. De får mera tid och då främst mera tid till eftertanke. Därmed ges spelare och publik en stor fördel till att tolka reglerna och att ifrågasätta domaren beslut, vilket kan leda till vilda protester mot domslut ifall tolkningskulturen skiljer sig från varandra.
Domare har endast tid till eftertanke före själva matchen, eller efter matchen i diskussioner med domarkontrollanten eller andra domare. Trots att såväl domare som spelare, tränare, publik etc tolkar regler, är situationen dock väldigt olikartad. Framför allt i fråga om hur tolkningskulturen kan vara närvarande i själva tolkningen av en viss situation.
Den ideala situationen i en fotbollsmatch är att alla når till den nivå av förståelse, där reglerna förstås som hjälpmedel och inte som självändamål.
Kommentarer
Trackback
