Tony Asumaa

Under valdebatten på biblioteket i Mariehamn i måndags var det speciellt två frågor som väckte diskussion bland kandidaterna och delade åsikterna. Den ena var ifall Finland skall bygga mera kärnkraftverk och den andra var huruvida vi accepterar Sannfinländarna i landets kommande regering. Svaren skulle ges antingen som ja eller nej.

Finlands riksdag bestämde i juli 2010 att Finland skall bygga två nya kärnkraftverk. Ålands sittande riksdagsledamot som varit med och tagit detta beslut, konstaterade också att beslutet inte går att ändra. Om alla åländska riksdagskandidater skulle ha respekterat och tagit ansvar för det demokratiska beslutet som landets riksdag tagit i denna fråga borde alla ha sagt ja. Bara Alliansen för Åland respeketerade och tog ansvar för beslutet. Frågan var nämligen inte vad man personligen tycker om kärnkraft. Personligen föredrar jag förnyelsebar energi, om det bara är möjligt.

Den andra frågan var huruvida Sannfinländarna kan accepteras som en part i kommande regering. För det första kan jag inte acceptera ett språkfientligt parti i vår regering. Det viktigaste är att vi har respekt för varandra oberoende språk eller ras. För det andra kan inte Sannfinländarna ingå i landets regering då de kräver att de skall ges rätt att rösta emot det ekonomiska stödpaketet till de krisdrabbade länderna i Europa. Två alltför stora frågor att leka med i den kommande regeringen.

Landskapet Ålands ekonomi är starkt beroende av statens ekonomi pga klumpsumman och skattegottgörelsen. Desto bättre statens finanser är, desto bättre för oss.

Därför är det av största vikt att de kommande åren få landets ekonomi i balans och minska statsskulden. En annan viktig del i detta är givetvis att se över grunderna för avräkningsbeloppet och huruvida avräkningsgrunderna speglar vårt samhälle av idag.

Landskapet Ålands budgeterade inkomster för år 2010 var 261 miljoner euro.  I dessa inkomster ingick klumpsumman från staten på 167 miljoner euro. Detta betyder att 64 % av våra inkomster kommer direkt från staten i form av klumpsumman.

Vet Ni hur mycket pengar denna klumpsumma är "på riktigt"?  Jo, klumpsumman från staten är exakt lika stor som prispengarna Manchester United fick då de senast vann Champions League! Då kan vi ställa oss frågan: Är klumpsumman för liten eller är prispengarna i Champions League för stora?

Det finns röster i vårt land som mekaniskt vill höja den nedre gränsen för pensionsåldern från nuvarande 63 år till 65 år för att förlänga vår arbetskarriär. Finlands näringsliv EK säger att hållbarheten i den offentliga ekonomin försämras om inte arbetskarriären förlängs genom att höja pensionsåldern. Ifall detta inte görs hotas arbetspensionsavgifterna enligt EK att stiga från nuvarnade nivå med 4-6 %.

Enligt min mening är höjningen av pensionsåldern ett ineffektivt sätt att sköta detta. Ett mera effektivt och kreativt sätt är att förlänga arbetskarriären i början av den genom att få studerande snabbare ut i arbetslivet. Och hur gör vi det? Receptet nedan:

Idag inleder finländarna sina högskolestudier i medeltal vid 23 års ålder. Genom att sänka åldern för studiernas inledande med ett och ett halvt år, ge bättre studiehandledning i gymnasier, högskolor och universitet samt ordna mera möjligheter till sommarstudier, så får vi studerande snabbare ut i arbetslivet. Bara med dessa metoder kan vi enligt studentorganisationerna i landet förlänga arbetskarriären med närmare tre år.

Är det inte bättre och kreativare att förlänga arbetskarriären med tre år i början än att med våld förlänga den med två år i slutet?

I Sannfinländarnas valprogram kan man på sidan 27 läsa att svenska språket bör avskaffas som ett obligatoriskt språk i våra finska skolor. De har kommit fram till att undervisning i svenska i dessa skolor är ett rent slöseri av samhällsmedel i förhållande till vilken praktisk nytta man har av svenskan i arbetslivet och i sina fortsatta studier.

Enligt Statistikcentralen finns det i landet 4,85 miljoner invånare som har finska som modersmål och 290.000 invånare som uppger sig ha svenska som sitt modersmål. Hur många som pratar och använder sig av båda språken framgår inte ut statistiken. I ljuset av dessa siffror är svenskan i Finland helt klart i minoritet men dock ändå ett av våra två lagfästa språk i landet.

Tittar vi från ett Nordiskt perspektiv på detta gällande språk kan man konstatera att i Norden, där det bor 25 miljoner människor, är det 80 % som har svenska, danska och norska som sitt modersmål.  Bara 20 % har finska som sitt modersmål.

I Norden talas svenska av 10,5 miljoner människor och finska av knappt 5 miljoner. I detta sammanhang är finskan i klar minoritet. Med dessa siffror som grund och sett ur ett bredare perspektiv, är min tolkning att det knappast kan anses som slöseri med samhällsmedel att lära ut det nordiska majoritetsspråket svenska i våra finska skolor i landet.

Vi är ett land med två officiella språk. Vi behöver respektera varandra oberoende vilket av dessa två språk vi talar. Ett gemensamt språk med stor respekt har vi dock redan och det är fotbollsspråket. För då finska landslaget spelar funderar ingen på att Daja Sjölund, Tim Sparv, Roman Eremenko, Alexej Eremenko jr, Tintti Johansson, Mikael Forssell och Kasper Hämäläinen alla har svenska som sitt modersmål. Huvudsaken för alla i landet är att landslaget vinner och är framgångsrika – inte om de pratar finska eller svenska.